Maken fixade salladen till dagens lunchlåda. Han gjorde en stor skål med sallad som definitivt inte gick ner i matbyttan. Men självklart var det troligen av kärleksfull omtanke han skar salladen och inte tänkte på att det blev för mycke. Å min kollega hade ju förstås inte mage att säga nåt.

Nästa överraskning kom idag när hon så käkade efter lunchens löparrunda. Hon kom in till mig och sa titta. Hon hade hittat ett utskurit hjärta i en av gurkskivorna. Vad gulligt!

Vilken superhärlig kärleksförklaring! Bara så där i en sallad… En kärlekssallad!

Jag hittade dessutom på svt.se ett inslag som gjordes för ett år sedan när det tyska teamet spelade in kanske en av de ovan recenserade filmerna i Dalarö. Ja, mycket sockersött och skärgårdsidylliskt!

Men frågan är om det var nåt att hetsa upp sig över såsom Stjärnorpsborna gjorde häromdagen. Det är jag tveksam till.

Läs mitt tidigare inlägg om kalabaliken kring inspelningen av de nya Inga Lindström-filmerna i Östergötland!

Församlingsborna anser att kyrkogården ska vara en fridfull plats och inte störas av filminspelning. Men jag undrar om man aldrig någonsin någon annanstans har spelat in på en kyrkogård? Ta t ex filmen Grabben i graven bredvid. Är inte vissa scener i den inspelad på en kyrkogård?

Men ok jag kanske inte kan uttala mig om detta när jag inte känner till kärleksserien det handlar om.

Fast måste man bli så upprörd?

”- En sådan här cirkus får det inte vara på en kyrkogård! Min familj ligger begravd här, nu ringer jag polisen! skrek en man som parkerat på vägen framför kyrkogården.”

Några av mina förfäder vilar också på just denna kyrkogård. Farfar och farmor, en farbror, farmors föräldrar, farmors två syskon och farmors kusin med sina föräldrar. Men jag kan inte se att jag skulle bli så grymt upprörd för det. Få se om jag ändrat uppfattning imorgon. Då kommer recension av de två senaste Inga Lindström-filmerna i morgontidningen.

Läs artikeln i Corren!