Det ofattbara har hänt. Min älskade kusin lämnade detta jordeliv tidigt denna söndagsmorgon. Cancern tog hennes unga liv med en rasande fart. Livet är så hårt och så orättvist. Det gör så fruktansvärt ont.
Det har varit en grå och regnig dag idag. Ett väder som mycket bra beskriver vad man känner inombords på en begravning. Det var prästens egna ord när vi lämnade dagens begravningsgudstjänst som hölls för min sambos kusin.
Det var en smärtsam och jobbig begravning. Det är så hemskt när en människa dör alldeles för tidigt. En make som blir lämnad kvar. Barn som förlorar sin mamma. Föräldrar som överlever sin dotter. Syskon som mister en syster. Det är så ofattbart. Hon var ju bara ett år äldre än vad jag själv är.
Trots det smärtsamma var det ändå på något vis en ljus begravning med två vackra sånger ”Guardian Angel” och ”Öppna din dörr”, som för alltid kommer att påminna mig om Kattis.
”I feel I’m fallin’ apart ’cause I know I’ve lost my guardian angel
A fleetin’ glimpse of your heart losin’ right from the start, no return
And things will never be the same””Guardian Angel” Masquerade, 1984
Jag är i chock fast jag egentligen visste att det skulle ske. Men inte så fort. Cancern har med rasande fart tagit en alldeles för ung människas liv. Det är så orättvist.