Evas bloggvärld

Efter premiärgympapasset förra veckan hade jag fruktansvärd träningsvärk fredag-lördag. Hu så illa. Ta bara det att sätta sig på toaringen. Jag var tvungen att hålla i ringen för att ta mig ner… Jo jo.

Men det hindrade inte mig och min kollega att gå på dagens gympapass. Vi var ju tvungna att testa vår kollegas gympapass. Skulle vi tycka bättre om det eller inte? Det var frågan…

Det var enligt min kollega ett mer tradionellt gympapass med bra ingredienser. Det är mer styrka vilket gör att man kan köra på i egen takt så mycket man själv orkar. Det kändes jättebra. I torsdags var det alldeles för mycket sambatoner och höftvickningar. Det är inte min grej. Så nu får det bli tisdagar som gäller för gympa time…

Stress hit och stress dit. Överallt är det stressigt.

På jobbet känns det som fullkomligt kaos. Inkommande jobb väller över oss. Från alla håll. Vet inte vilket ben jag ska stå på. Vad ska prioriteras först. Folk som ringer eller mailar efter hur status är på deras ärenden. Jo, det är mycket nu typ. Vi har prioriterat andra p.g.a. revisioner etc. Så vi tar ditt ärende så snart vi kan… Hur kul är det att säga. Och måste jag egentligen förklara varför?! Näe inte egentligen. Vaddå… Det är faktiskt inte bara en person som skickar in jobb till oss vilket vissa tycks tro. Suck… Till på köpet är det möten hit och dit också. Som helst ska hinnas att förberedas också. Suck. Åsså finns det dom som vill boka möten med mig också. Jaha… Panik panik…

Ska livet va så här?

Kan en sallad vara kärleksfull? Ja, det kan den. Hör bara här vad min kollega var med om idag. 

Maken fixade salladen till dagens lunchlåda. Han gjorde en stor skål med sallad som definitivt inte gick ner i matbyttan. Men självklart var det troligen av kärleksfull omtanke han skar salladen och inte tänkte på att det blev för mycke. Å min kollega hade ju förstås inte mage att säga nåt.

Nästa överraskning kom idag när hon så käkade efter lunchens löparrunda. Hon kom in till mig och sa titta. Hon hade hittat ett utskurit hjärta i en av gurkskivorna. Vad gulligt!

Vilken superhärlig kärleksförklaring! Bara så där i en sallad… En kärlekssallad!

Så äntligen idag har jag varit på mitt första gympapass någonsin. Jag och en kollega blev peppade av en annan kollega som håller gympapassen en annan dag.

”Vi skulle allt se till att ha med träningsväskan idag.”

Å så blev det…

Lunchpass på 45 minuter på företagets friskvård. Bra musik, men lite snabba låtar och snabba byten. Så jag hade definitivt svårt att hänga med. Men tänkte att jag gör så gott jag kan. Å det gjorde jag nog…

Kände redan direkt efter passet att baksidan av låren kändes när jag gick nerför trappor. Aj… Så räkna med att jag i morgon har träningsvärk och ännu värre kommer det vara i övermorgon…

I morse när jag skulle åka med expressbussen som vanligt från stan till grannstan var det en riktigt stor buss som dök upp. En dubbeldäckare. Vi välkomnades på premiärturen och blev bjudna på Cloetta Kexchoklad. Riktigt nice…

Jag valde trots det att åka i den undre delen. Satt riktigt skönt och med ”riktigt” bälte i kors. Ja, istället för bara runt magen som det brukar vara om bälte finns. Det kändes riktigt kanon.

Dom som satt där uppe hade säkert en superhäftig utsikt. Om de inte sov förstås…

Ikväll har jag sommarkryssat för första gången den här sommaren. Ja, jag har alltså sett Sommarkrysset på TV4.

Lite lättsam underhållning med några artister och lite TV-inslag samtidigt som man löser två minikryss, som ska ge var sina nyckelord. Dessa kan man ringa eller SMS:a in för vinst av 25.000 kr på kryss 1 och 50.000 kr på kryss 2.

Orden var superlätta så jag SMS:a in det första. Aj, fick ett SMS tillbaks att det kanske skulle vara just mig de skulle ringa upp som vinnare. Mamma Mia vad hade jag gjort. Men de ringde inte…

Bloggblad antog släktutmaningen som Lotten knåpade ihop. Jag läste hos Bloggblad och tyckte det var en kul utmaning.

Så här är min släkthistoria:

1. Min mamma …
… har alltid, vad jag minns, varit duktig på att handarbeta. Sy, brodera, sticka, virka.

2. Min mormor …
… var också duktig på handarbete. Hon sydde bl.a. en grön kappa till mig som jag spillde grädde på när mormor flyttade till lägenhet.

3. Min morfar …
… har jag aldrig träffat eftersom han dog drygt ett år innan jag föddes. Men han var också duktig vad gällde sykonsten. Han var nämligen skräddare till yrket.

4. Min pappa …
… är en händig man som föddes för snart 75 år sedan. Han kan snickra, mura och fixa det mesta.

5. Min farmor …
… låg på sjukhus under hennes sista levnadsår. Jag minns att pappa hälsade på henne och vi satt i bilen. Tyvärr visste hon inte att det var pappa som var där.

6. Min farfar …
… dog när jag var knappt två år. Så jag minns inte honom men har hört mig berättas att han var envis som synden.

7. Jag …
… har orienterat en gång i tiden och har m.a.o. ett bra sinne för kartläsning. Ej heller något fel på lokalsinnet.

Äter du gurka? Vilken sort? Slanggurka som den är eller lättsaltad? Lättsaltad grön eller vit gurka? Ättiksgurka? Tunna eller tjocka skivor? Bara gurka? Ost? Skinka? Korv? Eller vad mer för pålägg?

Självklart äter jag gurka! Både slang och grön/vit lättsaltad. Skivorna ska vara lagom. Inte för tunna, men ej heller för tjocka. Lagom är bäst. Å pålägg vill jag ha under. Ost är alltid gott. Jag är en ost-o-man. För att inte tala om Arbogas leverpastej. Nam nam…

Idag hade jag väl ändå tur mellan skurarna.

Regnet hängde nästan i luften när jag gick hemifrån strax efter halv sex i morse. Jodå… Under träden vid busshållplatsen kom det väl några droppar. Men det stod man väl ut med…

Hade väl bara hunnit vara en 40 minuter på jobbet när åskvädret dundrade in. Hjälp vilka blixtar. Dunder & brak till max. Det var nära att strömmen till datorn slogs av också. Då sparade jag mitt arbete en extra gång. Lika bra gick det inte för en kollega. Där gick strömmen.

Får väl säga att det var tur att man var inomhus iaf! Hörde på radion att det bara på en kort stund hade kommit över 50 mm i ett litet samhälle ut mot kusten. Regnmätarn blev med andra ord överfull…

Kan ni tänka er att jag hade samma tur när jag åkte hem ikväll? Jovisst. När vi närmade oss stan hemma så var det som en vägg och där började regnet. Störtskurar. Det öste ner vid varje hållplats som bussen stannade till. Ja, tills vi kom hemåt ”min” hållplats. Det var ett streck över vägbanan. På ena sidan var det blött och på den andra supertorrt. På min sida var det torrt. Skönt!

En halvtimme senare regnade det. Men då låg jag och läste tidningen i min säng och hörde hur regnet smattrade på sovrumsfönstret. Urmysigt…

Jisses en sån tur!

Det har nu varit fest i dagarna fyra. Den årliga augustifesten. En festival med ett brett utbud som ska passa alla målgrupper. Det har varit musik från varje hörn i staden, butikerna har flyttat ut på gatan och utomhusunderhållningen har fått stor som liten att bege sig ut i folkvimlet. Tivoli, marknad, SM i musikfyrverkeri och en hel rad av kända artister.

Ikväll var det Linda Bengtzings tur att inta scenen på Gamla Torget. Å det gjorde hon så bra… Det blev en schlagerfylld stund som naturligtvis innehöll melodifestivallåtarna ”Alla flickor” och ”Jag ljuger så bra”.