Evas bloggvärld

Dags att bryta tystnaden efter alldeles för många dagars frånvaro. De senaste dagarna har varit långa av jobb och åter jobb. Så även till sent ikväll. Det kom in ett bråttomjobb och jag offrade mig att ta hand om det trots att jag egentligen satt och förberede morgondagens förmiddagsmöte. Jag hade ett antal aktiviteter som jag helst ville kunna avsluta då. Å jag hann nog med ett par i alla fall…

Så när jag äntligen var på väg hem sittandes i första busstransporten slog det mig att det var ju just idag som Wedins hade sin klubbdag med 20% rabatt för medlemskunder. Nej… Jag som hade sett ett par kängor som jag nog ville ha, men kanske inte behövde. Ja, ja… Tänka sig att jag hann in en sväng när jag kom av bussen hemma. Jag hade sju minuter på mig innan stängningsdags. Snabbprovning. Men nej jag kunde inte bestämma mig och så var dom faktiskt 200 spänn dyrare än vad jag mindes.

Tog cykeln hem istället och där på byrån i hallen stod ett paket med en mobil. Var den inte ok mobilen din? sa jag till sambon. Vaddå? sa han. Ja, har du packat ner den nya mobilen igen? sa jag tillbaks. Nej! sa han. Det där är ju en till ny mobil! sa han. Ville jag ha den? Klart jag ville ha en sprillans ny mobil Sony Ericsson K610i. En alldeles egen Urban Silver!

… och den långa arbetsveckan är över. En extra lång vecka som innehållit nästan 7 timmars beordrad övertid. Med facit i hand innebär det att de kommande två veckorna kommer att behöva fördela ut de kvarstående 8 övertidstimmarna. Det kommer att fungera. Jag har redan nu planerat att jobba nästa lördag. Det ser bra ut att nå målet. Tänkte väl som så att det var bättre att satsa rejält i början för att konstatera att jag inte behöver jobba lika mycket över den tredje veckan. Fast egentligen skulle det nog behövas en bra bit framöver. Vi har hur mycket jobb som helst. Högen av ärenden växer hela tiden och den sjunker därmed inte i samma takt.

Så det är inte konstigt att jag alldeles nyss höll på att somna över tangentbordet. Får väl se hur länge ögonen håller sig öppna ikväll…

Vilken skillnad det kan bli bara med ett annat sorts skrivbord. Det är helt otroligt…

Sedan 1997 har jag haft ett skrivbord med endast ett höj- och sänkbart hörn. Bara det var ju fantastiskt att faktiskt kunna välja att sitta eller stå upp och jobba vid datorn. Sedan med åren har några av mina arbetskamrater också fått höj- och sänkbart skrivbord. Men de fick ju förstås en bättre variant, dvs hela skrivbordet höj- och sänkbart. Det har verkat helt suveränt att få med sig både datorn och hela skrivytan vid sidan om.

Så nu efter semestern, när de gick arbetsmiljöronden, så passade jag på att påpeka detta att mitt gamla hörn kanske kunde bli utbytt mot ett helt rörligt skrivbord. Å intyg hade jag ju att jag hade rätt att ha ett. Ja, såna är reglerna på företaget där jag jobbar. Nu har de visst skärpt dem t.o.m. att nya intyg som skrivs endast ska skrivas för att få ett höj- och sänkbart under typ tre månader. Men hallå! Om jag nu har ryggproblem så försvinner väl inte de efter tre månader så att jag kan köra med ett vanligt skrivbord. Det var det löjligaste jag hört. Nä, inte är de måna om sina anställda. De borde kanske tänka istället att om vi låter de anställda få ett höj- och sänkbart skrivbord förebygger vi att de inte blir sjukskrivna. Det tankesättet borde väl faktiskt vara företagets bästa. Ibland undrar jag faktiskt hur de verkligen tänker… Är de så korkade som det låter? Nä, troligen inte. Men just nu fruktansvärt enkelspåriga att det bara är spara pengar som betyder precis allt.

Men som sagt jag hade ju mitt gamla intyg från -97. Så idag på förmiddan kom de med mitt höj- och sänkbara skrivbord. Wow så underbart! Det var nog till och med snäppet ännu bättre än jag trodde i funktion. Jag är helt övertygad om att jag kommer att stå ännu mer nu när jag fått detta. Wow liksom!

Ja, då var man verkligen tillbaka i verkligheten med besked. Kastades in med ett brak på jobbet. Trots hjälp med mailskörden fanns det ändock en hel del mail att ta hand om.

Det var tur att ett av dagens två möten blev inställt och att min chef gick på det andra så att jag kunde få jobba i lite lugn och ro med mailskörd etc.

Stress hit och stress dit. Överallt är det stressigt.

På jobbet känns det som fullkomligt kaos. Inkommande jobb väller över oss. Från alla håll. Vet inte vilket ben jag ska stå på. Vad ska prioriteras först. Folk som ringer eller mailar efter hur status är på deras ärenden. Jo, det är mycket nu typ. Vi har prioriterat andra p.g.a. revisioner etc. Så vi tar ditt ärende så snart vi kan… Hur kul är det att säga. Och måste jag egentligen förklara varför?! Näe inte egentligen. Vaddå… Det är faktiskt inte bara en person som skickar in jobb till oss vilket vissa tycks tro. Suck… Till på köpet är det möten hit och dit också. Som helst ska hinnas att förberedas också. Suck. Åsså finns det dom som vill boka möten med mig också. Jaha… Panik panik…

Ska livet va så här?