Evas bloggvärld

Det är siste februari idag. Det är alla Mariors dag! Ja, för Maria har ju namnsdag. Både jag, mamma, faster och svägerska heter så.

Själv blev jag grattad av sambon med liten våreld i en otroligt söt och frän kruka. Fick sms från syster yster och svärmor. I brevposten låg det ett vackert vykort från mor & far.

Brukar du fira och bli firad på din namnsdag? Jag tycker att det är en trevlig tradition att bli ihågkommen. Så jag brukar försöka komma i håg mina nära och kära och gratta dem med en blomma, ett vykort eller ett sms beroende på var de befinner sig i förhållande till mig och förstås hur nära inpå namnsdagen jag minns att det är dags att gratta.

… är det just nu. Den kicken jag hade är som bortblåst. Nu är jag bara trött, hostig, hängig och totalt allmänt energilös. Hostan gör att huvudet känns så tungt så tungt. Allt leder till att jag inte orkar blogga heller. Jag kryper istället ner för att kurera mig och hoppas att jag mår bättre i morgon. För i morgon är en annan dag…

Var kom den energin ifrån? Den måste ha flugit på mig när jag klev innanför dörren hemma.

Jag kastade mig in i köket och drog fram alla ingredienser som skulle användas. Gul lök, purjolök, nötfärs, kryddor, ägg, mjöl, bacon, smör- & rapsolja och lite till. Laga, laga, laga… Baka, baka, baka…

Nu lite drygt tre timmar senare står här på bordet fyra matlådor och en slatt med rallarfärs & ris, fyra matlådor fläskpannkaka och två nygräddade limpor solrosbröd ligger på gallret under bakduken. Det doftar ljuvligt. Å jag känner mig så nöjd. Men nu är jag trött… Tror ni energin försvann nu?