Evas bloggvärld

Frågan i Norrköping är just nu om Motala ström som rinner genom staden ska byta namn till Norrköpings ström. Det är nu tredje gången som förslaget om namnbyte är i ropet. Första gången var 1983. Nu har det uppkommit genom ett medborgarförslag.

I går sade de styrande i kommunstyrelsen nej till förslaget. Däremot är de borgliga för en namnändring och krävde därmed votering, men förlorade. Nu avgörs det i kommunfullmäktige. Fast om jag förstått det hela rätt är det ändock Lantmäteriet som bestämmer om namnet.

Hur som helst tycker jag ändå att våra politiker kanske kunde ägna sig åt något viktigare. Jag tycker att Motala ström ska heta det den gjort. Annars vill väl alla städer/samhällen som strömmen rinner igenom ändra namnet. Hur skulle det se ut. Nä, behåll namnet Motala ström!

… och julen braskar, säger Bondepraktikan. Idag är det 30 november och Anders har namnsdag. Denna Anders-dag slaskar verkligen. Just nu visar temperaturen utanför fönstret +11.4 grader. Det är rejält varmt. Så då måste ju bara julen braska, dvs det blir en kall jul i år. Men om det blir snö förtäljer väl inte Bondepraktikan?!

Nu var det så mycket is i frysen så nu var den bara tvungen att frostas av. Jag hade egentligen inte tänkt det just idag, men tror att dörren inte hade varit riktigt stängd. Det såg hemskt ut. Allt åkte ut och fördelades på två stora ”självscanningspåsar”. Dessa bars ner i källaren till vår frysbox. Sedan in med kastruller och byttor med varmt vatten i frysen. Sambon tyckte att det skulle gå snabbare så han tog min hårfön och blåste värme. Undrar om det är ok att göra? På en timme blev han klar i alla fall.

I år är jag väl tidigt ute!? Redan i tisdags köpte jag julkorten, julfrimärken och juladresser.

När brukar du inhandla dem? Eller du kanske gör egna kort eller framkallar från något eget taget foto? När skriver du dem? Jag brukar ju göra det när det närmar sig vid sista datum för att skicka dem. Men i år ska jag nog lyckas göra det betydligt tidigare. Eller vad tror ni?

Idag med posten kom nästa års resekatalog från Malmöföretaget Scandorama.

Att man blir sugen på en resa! Vackra bilder som fullkomligen lockar. Å det är väl meningen också…

Jag har bara gott att säga om Scandorama. Ett jättebra bussbolag. Jag och sambon har åkt två resor med dem och vi har varit nöjda båda gångerna. Maj 2005 åkte vi till Paris och nu i år var det Italien runt med Capri som gällde. Två kanonbra resor med superduktiga reseguider och chaufförer. Helt suveränt!

Jag vill gärna åka på resan Schweiz runt, men det finns ju förstås fler resmål som verkar intressanta. Eller vad sägs om Belgiska Godbitar, Holland (med alla vackra tulpaner), Gardasjön och Italienska Rivieran?

Det har varit en grå och regnig dag idag. Ett väder som mycket bra beskriver vad man känner inombords på en begravning. Det var prästens egna ord när vi lämnade dagens begravningsgudstjänst som hölls för min sambos kusin.

Det var en smärtsam och jobbig begravning. Det är så hemskt när en människa dör alldeles för tidigt. En make som blir lämnad kvar. Barn som förlorar sin mamma. Föräldrar som överlever sin dotter. Syskon som mister en syster. Det är så ofattbart. Hon var ju bara ett år äldre än vad jag själv är.

Trots det smärtsamma var det ändå på något vis en ljus begravning med två vackra sånger ”Guardian Angel” och ”Öppna din dörr”, som för alltid kommer att påminna mig om Kattis.

”I feel I’m fallin’ apart ’cause I know I’ve lost my guardian angel
A fleetin’ glimpse of your heart losin’ right from the start, no return
And things will never be the same”

”Guardian Angel” Masquerade, 1984

Vilken skillnad det kan bli bara med ett annat sorts skrivbord. Det är helt otroligt…

Sedan 1997 har jag haft ett skrivbord med endast ett höj- och sänkbart hörn. Bara det var ju fantastiskt att faktiskt kunna välja att sitta eller stå upp och jobba vid datorn. Sedan med åren har några av mina arbetskamrater också fått höj- och sänkbart skrivbord. Men de fick ju förstås en bättre variant, dvs hela skrivbordet höj- och sänkbart. Det har verkat helt suveränt att få med sig både datorn och hela skrivytan vid sidan om.

Så nu efter semestern, när de gick arbetsmiljöronden, så passade jag på att påpeka detta att mitt gamla hörn kanske kunde bli utbytt mot ett helt rörligt skrivbord. Å intyg hade jag ju att jag hade rätt att ha ett. Ja, såna är reglerna på företaget där jag jobbar. Nu har de visst skärpt dem t.o.m. att nya intyg som skrivs endast ska skrivas för att få ett höj- och sänkbart under typ tre månader. Men hallå! Om jag nu har ryggproblem så försvinner väl inte de efter tre månader så att jag kan köra med ett vanligt skrivbord. Det var det löjligaste jag hört. Nä, inte är de måna om sina anställda. De borde kanske tänka istället att om vi låter de anställda få ett höj- och sänkbart skrivbord förebygger vi att de inte blir sjukskrivna. Det tankesättet borde väl faktiskt vara företagets bästa. Ibland undrar jag faktiskt hur de verkligen tänker… Är de så korkade som det låter? Nä, troligen inte. Men just nu fruktansvärt enkelspåriga att det bara är spara pengar som betyder precis allt.

Men som sagt jag hade ju mitt gamla intyg från -97. Så idag på förmiddan kom de med mitt höj- och sänkbara skrivbord. Wow så underbart! Det var nog till och med snäppet ännu bättre än jag trodde i funktion. Jag är helt övertygad om att jag kommer att stå ännu mer nu när jag fått detta. Wow liksom!

Ja, det blir bara mörkare och kallare. Det är så supertrist. Det är mörkt på morgonen och kallt så man står och huttrar vid busshållplatsen. Å snart är det även mörkt när man åker hem på kvällen. Det dröjer inte länge. Se bara att vi sista helgen i denna månad drar tillbaks klockan och då blir det tjoff mörkt en hel timme tidigare.

Puh… I hate it…

… det och det och det.

Javisst är det så. Det är så mycket man tänker sig att man ska göra och det händer väl knappt hälften. Eller man kanske ska se det som så ”att den som spar han har”? Ja, för har man inte gjort det man tänkte så har man det kvar att göra.

För idag skulle jag ha putsat fönstren. Gjorde jag? Nä precis. Det ”pissregna” när jag vakna och då tappade jag lusten totalt. Men nu när solen kommit fram så ser jag ju hur gräsligt skitiga de är. Jag skulle…

Jag är i chock fast jag egentligen visste att det skulle ske. Men inte så fort. Cancern har med rasande fart tagit en alldeles för ung människas liv. Det är så orättvist.