Evas bloggvärld

Jo, när Pladdertanten är i farten med kameran så blir det många foton tagna. Så ni kan kanske tänka er att jag hade minneskorten fyllda nästan helt och hållet när jag kom hem från två veckors semester i Italien. Jag själv hade tagit nästan 950 kort och sambon ungefär hälften så många. Så ikväll har jag äntligen fått ordning på filnamnen på alla de 1406 och sammanställt så att både mina och sambons hamnar i kronologisk ordning. Det ska vara ordning på torpet! Kanske minskar antalet kort lite då vi får rensa bort de kort som blev misslyckade. Det finns nog några sådana också.

Hur många foton brukar du ta på dina resor? Digitalt eller analogt? Tar du kort överhuvudtaget?

Ja, då var man verkligen tillbaka i verkligheten med besked. Kastades in med ett brak på jobbet. Trots hjälp med mailskörden fanns det ändock en hel del mail att ta hand om.

Det var tur att ett av dagens två möten blev inställt och att min chef gick på det andra så att jag kunde få jobba i lite lugn och ro med mailskörd etc.

Jag är tillbaka efter en 14 dagars helt underbar varm och solig semester i Italien. Från Milano i norr till Capri i söder. Knappt en regndroppe på hela tiden. Bara ynka 13 droppar som föll när vi var i Rom. Men det gjorde inget…

Utsikt från Capris topp Monte Solaro med Faraglioniklipporna till höger i bild

Efter premiärgympapasset förra veckan hade jag fruktansvärd träningsvärk fredag-lördag. Hu så illa. Ta bara det att sätta sig på toaringen. Jag var tvungen att hålla i ringen för att ta mig ner… Jo jo.

Men det hindrade inte mig och min kollega att gå på dagens gympapass. Vi var ju tvungna att testa vår kollegas gympapass. Skulle vi tycka bättre om det eller inte? Det var frågan…

Det var enligt min kollega ett mer tradionellt gympapass med bra ingredienser. Det är mer styrka vilket gör att man kan köra på i egen takt så mycket man själv orkar. Det kändes jättebra. I torsdags var det alldeles för mycket sambatoner och höftvickningar. Det är inte min grej. Så nu får det bli tisdagar som gäller för gympa time…

Stress hit och stress dit. Överallt är det stressigt.

På jobbet känns det som fullkomligt kaos. Inkommande jobb väller över oss. Från alla håll. Vet inte vilket ben jag ska stå på. Vad ska prioriteras först. Folk som ringer eller mailar efter hur status är på deras ärenden. Jo, det är mycket nu typ. Vi har prioriterat andra p.g.a. revisioner etc. Så vi tar ditt ärende så snart vi kan… Hur kul är det att säga. Och måste jag egentligen förklara varför?! Näe inte egentligen. Vaddå… Det är faktiskt inte bara en person som skickar in jobb till oss vilket vissa tycks tro. Suck… Till på köpet är det möten hit och dit också. Som helst ska hinnas att förberedas också. Suck. Åsså finns det dom som vill boka möten med mig också. Jaha… Panik panik…

Ska livet va så här?

Kan en sallad vara kärleksfull? Ja, det kan den. Hör bara här vad min kollega var med om idag. 

Maken fixade salladen till dagens lunchlåda. Han gjorde en stor skål med sallad som definitivt inte gick ner i matbyttan. Men självklart var det troligen av kärleksfull omtanke han skar salladen och inte tänkte på att det blev för mycke. Å min kollega hade ju förstås inte mage att säga nåt.

Nästa överraskning kom idag när hon så käkade efter lunchens löparrunda. Hon kom in till mig och sa titta. Hon hade hittat ett utskurit hjärta i en av gurkskivorna. Vad gulligt!

Vilken superhärlig kärleksförklaring! Bara så där i en sallad… En kärlekssallad!

Så äntligen idag har jag varit på mitt första gympapass någonsin. Jag och en kollega blev peppade av en annan kollega som håller gympapassen en annan dag.

”Vi skulle allt se till att ha med träningsväskan idag.”

Å så blev det…

Lunchpass på 45 minuter på företagets friskvård. Bra musik, men lite snabba låtar och snabba byten. Så jag hade definitivt svårt att hänga med. Men tänkte att jag gör så gott jag kan. Å det gjorde jag nog…

Kände redan direkt efter passet att baksidan av låren kändes när jag gick nerför trappor. Aj… Så räkna med att jag i morgon har träningsvärk och ännu värre kommer det vara i övermorgon…

I morse när jag skulle åka med expressbussen som vanligt från stan till grannstan var det en riktigt stor buss som dök upp. En dubbeldäckare. Vi välkomnades på premiärturen och blev bjudna på Cloetta Kexchoklad. Riktigt nice…

Jag valde trots det att åka i den undre delen. Satt riktigt skönt och med ”riktigt” bälte i kors. Ja, istället för bara runt magen som det brukar vara om bälte finns. Det kändes riktigt kanon.

Dom som satt där uppe hade säkert en superhäftig utsikt. Om de inte sov förstås…

Ikväll har jag sommarkryssat för första gången den här sommaren. Ja, jag har alltså sett Sommarkrysset på TV4.

Lite lättsam underhållning med några artister och lite TV-inslag samtidigt som man löser två minikryss, som ska ge var sina nyckelord. Dessa kan man ringa eller SMS:a in för vinst av 25.000 kr på kryss 1 och 50.000 kr på kryss 2.

Orden var superlätta så jag SMS:a in det första. Aj, fick ett SMS tillbaks att det kanske skulle vara just mig de skulle ringa upp som vinnare. Mamma Mia vad hade jag gjort. Men de ringde inte…

Bloggblad antog släktutmaningen som Lotten knåpade ihop. Jag läste hos Bloggblad och tyckte det var en kul utmaning.

Så här är min släkthistoria:

1. Min mamma …
… har alltid, vad jag minns, varit duktig på att handarbeta. Sy, brodera, sticka, virka.

2. Min mormor …
… var också duktig på handarbete. Hon sydde bl.a. en grön kappa till mig som jag spillde grädde på när mormor flyttade till lägenhet.

3. Min morfar …
… har jag aldrig träffat eftersom han dog drygt ett år innan jag föddes. Men han var också duktig vad gällde sykonsten. Han var nämligen skräddare till yrket.

4. Min pappa …
… är en händig man som föddes för snart 75 år sedan. Han kan snickra, mura och fixa det mesta.

5. Min farmor …
… låg på sjukhus under hennes sista levnadsår. Jag minns att pappa hälsade på henne och vi satt i bilen. Tyvärr visste hon inte att det var pappa som var där.

6. Min farfar …
… dog när jag var knappt två år. Så jag minns inte honom men har hört mig berättas att han var envis som synden.

7. Jag …
… har orienterat en gång i tiden och har m.a.o. ett bra sinne för kartläsning. Ej heller något fel på lokalsinnet.