Evas bloggvärld

Det har varit en grå och regnig dag idag. Ett väder som mycket bra beskriver vad man känner inombords på en begravning. Det var prästens egna ord när vi lämnade dagens begravningsgudstjänst som hölls för min sambos kusin.

Det var en smärtsam och jobbig begravning. Det är så hemskt när en människa dör alldeles för tidigt. En make som blir lämnad kvar. Barn som förlorar sin mamma. Föräldrar som överlever sin dotter. Syskon som mister en syster. Det är så ofattbart. Hon var ju bara ett år äldre än vad jag själv är.

Trots det smärtsamma var det ändå på något vis en ljus begravning med två vackra sånger ”Guardian Angel” och ”Öppna din dörr”, som för alltid kommer att påminna mig om Kattis.

”I feel I’m fallin’ apart ’cause I know I’ve lost my guardian angel
A fleetin’ glimpse of your heart losin’ right from the start, no return
And things will never be the same”

”Guardian Angel” Masquerade, 1984

Idag damp en av leveranserna på min senaste beställning från CDON.com ner i brevlådan. Den innehöll BWO:s senaste CD ”Halcyon Days” och så en DVD doublepack med de två filmerna ”I hennes skor” och ”Den där Mary”. Den sistnämnda för bara 69 spänn om jag handlade för 200 spänn vill säga. Å det gjorde jag ju…

Jag hoppas att det är två bra filmkomedier! Någon av er som sett filmerna? Sevärda?

Vilken skillnad det kan bli bara med ett annat sorts skrivbord. Det är helt otroligt…

Sedan 1997 har jag haft ett skrivbord med endast ett höj- och sänkbart hörn. Bara det var ju fantastiskt att faktiskt kunna välja att sitta eller stå upp och jobba vid datorn. Sedan med åren har några av mina arbetskamrater också fått höj- och sänkbart skrivbord. Men de fick ju förstås en bättre variant, dvs hela skrivbordet höj- och sänkbart. Det har verkat helt suveränt att få med sig både datorn och hela skrivytan vid sidan om.

Så nu efter semestern, när de gick arbetsmiljöronden, så passade jag på att påpeka detta att mitt gamla hörn kanske kunde bli utbytt mot ett helt rörligt skrivbord. Å intyg hade jag ju att jag hade rätt att ha ett. Ja, såna är reglerna på företaget där jag jobbar. Nu har de visst skärpt dem t.o.m. att nya intyg som skrivs endast ska skrivas för att få ett höj- och sänkbart under typ tre månader. Men hallå! Om jag nu har ryggproblem så försvinner väl inte de efter tre månader så att jag kan köra med ett vanligt skrivbord. Det var det löjligaste jag hört. Nä, inte är de måna om sina anställda. De borde kanske tänka istället att om vi låter de anställda få ett höj- och sänkbart skrivbord förebygger vi att de inte blir sjukskrivna. Det tankesättet borde väl faktiskt vara företagets bästa. Ibland undrar jag faktiskt hur de verkligen tänker… Är de så korkade som det låter? Nä, troligen inte. Men just nu fruktansvärt enkelspåriga att det bara är spara pengar som betyder precis allt.

Men som sagt jag hade ju mitt gamla intyg från -97. Så idag på förmiddan kom de med mitt höj- och sänkbara skrivbord. Wow så underbart! Det var nog till och med snäppet ännu bättre än jag trodde i funktion. Jag är helt övertygad om att jag kommer att stå ännu mer nu när jag fått detta. Wow liksom!

Det är kväll och jag har gjort just ingenting alls. Inget speciellt utöver det vanliga i alla fall.

Tagit det lugnt sedan jag kom hem från jobbet. Så skönt. Bläddra i en av våra morgontidningar. Åt lite kvällsmat. Fixa frukostmacka tills i morgon. Diska.

Nu ska jag lägga mig och titta lite i det nya numret av DigitalFoto (några dagar gammalt) som jag köpte på vägen hem idag.

Det är en ny dag i morgon…

Redan igår hade fem nät lagts i för att kanske ge en trevlig fiskefångst. Så i morse var vi tidigt ute vid sjön.

Vi rodde ut tillsammans med svärfar till de tre markeringarna och han drog upp näten.

Jag passade på att fotografera eftersom det är ett av mina stora intressen. Å visst är det härligt med en tidig höstmorgon med lite moln. Nästan lite regn samtidigt som solen vill bryta igenom.

Om det blev nåt i näten? Jo då! En helt otrolig fångst! Över 60 abborrar, en gös och en strömming.

Ca 10 abborrar fick vi slänga p.g.a. att de redan var vita. Men det räckte ändå och måsarna blev nog glada.

Det blev senare under eftermiddan hemlagat potatismos och stekt abborre hemma hos svärföräldrarna. Supergott trots de många benen!

Med oss hem hade vi 20 abborrar och en gös. Så i morgon blir det att steka för fulla muggar…

Vet inte vad jag gjort. Men det gör ont, det gör ont, det gör ont… Det var eländigt att sitta på bussen hem. Det gjorde ont i ryggen. Den känns nu med. Inte bra. Hoppas det blir bättre…

Ikväll har jag fryst in några påsar med Viktoria plommon för kommande-kräm-behov.

Fick plommonen med mig hem igår när vi var en tur till mina föräldrar. De hade plockat färdigt från trädet, tyckte de. Och dessutom fryst in en del. Så det räckte för dem. Jag fick ta resten som var kvar. Å det gjorde jag så gärna. Det ska bli gott att äta plommonkräm när höstrusket kommer…

Ikväll är jag bara så supertrött. Kan man bli så trött efter att bara ha jobbat tre dagar efter femton lediga arbetsdagar? Är det möjligt? I måndags morse kändes som jag haft hur mycket semester som helst. Det var en sån härlig känsla. Och redan i tisdags kändes allt så fruktansvärt tungt. Det går utför fort…

Ja, då var man verkligen tillbaka i verkligheten med besked. Kastades in med ett brak på jobbet. Trots hjälp med mailskörden fanns det ändock en hel del mail att ta hand om.

Det var tur att ett av dagens två möten blev inställt och att min chef gick på det andra så att jag kunde få jobba i lite lugn och ro med mailskörd etc.

Jag är tillbaka efter en 14 dagars helt underbar varm och solig semester i Italien. Från Milano i norr till Capri i söder. Knappt en regndroppe på hela tiden. Bara ynka 13 droppar som föll när vi var i Rom. Men det gjorde inget…

Utsikt från Capris topp Monte Solaro med Faraglioniklipporna till höger i bild